Krönika: Någon annan borde...

Jag vet inte hur många gånger i veckan jag hör medarbetare och chefer på olika företag säga ”någon borde”, ”man bör”, ”någon annan ska”. Men vem är egentligen den där ”någon” eller ”man”? Vem är det som ska göra och ta ansvar för alla saker vi pratar om på våra arbetsplatser? Ibland ställer jag just dessa frågor till mina kunder.

Krönika: Någon annan borde...

Jag vet inte hur många gånger i veckan jag hör medarbetare och chefer på olika företag säga ”någon borde”, ”man bör”, ”någon annan ska”. Men vem är egentligen den där ”någon” eller ”man”? Vem är det som ska göra och ta ansvar för alla saker vi pratar om på våra arbetsplatser? Ibland ställer jag just dessa frågor till mina kunder. Till svar kan jag få att ansvaret ligger på alltifrån chefen, medarbetarna, eller specifika roller eller personer. Givetvis helt beroende på situation.

En återkommande fråga i mitt huvud är: När slutar vi ta och känna ansvar för vissa saker på arbetsplatsen? När börjar vi använda ord som ”någon annan borde”? Jag minns en midsommarafton för några år sedan, vi var ett gäng på åtta personer ute i Stockholms skärgård. När vi skulle bygga midsommarstången slutade det med att sju av oss satt och tittade på medan den åttonde jobbade själv. Bestämd och målinriktad var han. Jag frågade honom om han hade en chefsbefattning på sitt arbete, han tittade upp på mig, flinade lite och sa bestämt och en aning tröttsamt: ”Nej det har jag inte, men är det något jag har lärt mig i livet så är det att vill man ha någonting gjort så får man göra det själv”.  Min första tanke var att det är klart att han får göra allt själv när han har den inställningen. Andra vet ju om att han alltid löser allt och kan luta sig tillbaka. Det slog mig också att jag höll med honom fullständigt, vill man ha någonting gjort så får man göra det själv.

Att människan är lat av naturen det vet vi, men vi vet också att med rätt dos av motivation och rätt inställning så är vi beredda på att springa riktigt långt. Så vad väger då tyngst? Latheten eller motivationen? Utan att jag gjort en vetenskaplig undersökning på detta så är jag övertygad om att motivationen väger tyngst. Latheten kopplas in när vi inte ser någon vinning i det vi gör och saknar motivation.

Med detta resonemang kommer vi genast in på frågan om vem som är ansvarig för att just jag ska känna motivation och se vinningen med det som ska göras? Jag personligen tror på det egna ansvaret. Det är upp till var och en att hålla sig motiverad och se vinningen med det man gör. Är det så att man behöver hjälp med detta så är det ett eget ansvar att se till att man får det. Om vi alla hade den inställningen på våra arbetsplatser så tror jag faktiskt att vi redan idag skulle kunna säga upp den där ”någon” på grund av övertalighet.

Sofia Olsson

Konsult

More intenz

Back